Undret i Grolanda 1990

Claes Hallin och Leif Andersson var målhjältar när Grolanda mirakulöst säkrade seriesegern i division 6 1990.

I landslagssammanhang har ibland nämnts ”Undret i Bratislava” och ”Miraklet i Istanbul”. Svenska landslag har vänt matcher på ett historiskt sätt. Förbundskaptenen Tommy Söderberg utbrast i Istanbul att ”vi körde ända in i kaklet”. Men lördagen den 6 oktober 1990 inträffade en lokal variant, vi kan kalla den ”Undret i Grolanda”. Den hade allt, och hade Söderbergs ord från 2001 varit uppfunna elva år tidigare kunde dåvarande GIF-tränaren Roland Samuelson tagit dem i sin mun då.

Grolanda IF ledde serien, div 6 Ulricehamn, inför slutomgången och behövde ”bara” besegra jumbon Friscopojkarna för att säkra förstaplatsen. Vi återkommer strax dit, men vi ska ta det hela från början.

Grolanda åkte ur division 5 1989 efter några framgångsrika år, toppade med kvalet till division 4 1985. Det blev en nystart med Roland Samuelson, entusiastisk tidaholmare, som tränare med meriter från bl.a. Håven och Åsarp.

Det fanns gott om division 5-rutin i laget men unga förmågor tog nu på allvar plats i A-truppen. Serien började bra med vinster över Friscopojkarna och Dalum men sedan började det gå tungt och vid sommaruppehållet låg vi sju poäng efter ledande Dalsjöfors. Det var en lång väg till toppen, men nu hade man börjat räkna tre poäng för seger och det skulle visa sig vara bra.

Grolanda kom väl förberedda till höstomgången efter en lägervecka i Oskarshamn. Tidigt kom signaler om att laget skulle bli svårslaget. Vi vann några nyckelmatcher med knapp marginal, bland annat med 2-1 mot Marbäck borta på deras på den tiden trånga och svårspelade plan. Roland bad om uppkritning av en krympt plan på IP som vi tränade på veckan före denna match och det var nog en fördel.

Med tre omgångar kvar gick Grolanda upp i serieledning efter att ha radat upp sju raka vinster. Inför näst sista matchen, mot Dalum borta, fanns chansen att säkra seriesegern, men det blev bara 1-1. Vi ledde nu serien på 44 poäng före Vänga på 42 och Marbäck på 41. Vänga hade dock bättre målskillnad och för att vara säkra på serieseger krävdes vinst över Friscopojkarna hemma i sista matchen. Frisco hade bara tagit en poäng på hela hösten och borde vara ett lätt byte. Men underskattning är alltid farligt...

Efter en kvarts spel styrde GIF-backen Anders Florén in ett högrinlägg i eget mål. Hela den första halvleken blev krampaktig från Grolandas sida medan den andra formade sig till en intensiv press mot Friscomålet. Marbäck och Vänga ledde sina matcher betryggande och var alltså uppe i 44 respektive 45 poäng, vilket skulle föra dem till de två första platserna i serien. Deras matcher var färdigspelade när matchuret i Grolanda stod på 90. Men domaren Anders Hammar, Falköping hade 2,40 minuter i tilläggstid i Grolanda.

När 20 sekunder spelats av extratiden kvitterade Leif Andersson med ett skott via ett försvarsben in i mål. Vild glädje i hemmalaget – nu var ju kvalplatsen i hamn och det var ju ”ändå något”.

Men det var matchtid kvar och när åtta sekunder återstod på Hammars klocka låg ännu en boll i Friscoburen. Tomas Hallin spelade fram broder Claes som sköt, målvakten räddade men Claes fick returen på skallen och styrde med huvudet in den i den öppna målburen! Åtta sekunder kvar av en 33 timmar lång säsong!

Vänga och Marbäck kunde per telefon bara konstatera att Grolanda hade passerat på mållinjen. Vänga gick sedan upp i femman i det följande kvalspelet men Marbäck har aldrig fått chansen till uppflyttning efter 1990. Grolanda spelade sedan tre år i division 5 innan det var dags för division 6 igen 1994 och 1995. Men det är en annan historia.

På bilden ses fr.v. Andreas Ahlberg, Mats Kjellén, Thomas Nilsson, Rolf Karlén, Roland Gustavsson, Torbjörn Jonsson, Roland Samuelson, Patrik Eriksson, Anders Florén, Håkan Johansson, Mikael Eriksson, Tomas Hallin, Jan-Eric Axelsson och Åke Östh (lagledare).