Västergötlands FF
Anders Ekström
En person som särskilt beklagade att han inte kunde medverka under 80-årsjubileumet var Anders Ekström.
Anders blev kassör i GIF 1961 som 15-åring och ordförande bara tre år senare. Han var även lagledare och ungdomstränare samt en framgångsrik domare, som bäst i division 3. Anders har skrivit en hälsning till oss som vi gärna vill delge er.
Jag har levt mitt liv med GIF - Från den första pojklagsmatchen som 12-åring på Höverö till kollen på serietabellen i GP senaste måndagen. Under en tid var livet GIF, det var i många bemärkelser förutom fritidssysselsättningen också en livets skola som gav mig erfarenheter och kunskaper som jag haft användning av under ett långt yrkesliv. Min far Walter var en av grundarna, min bror Hans var med i styrelsen under samma
tid som jag (dessutom var han spelare långt över min nivå):
Hur var det då när jag började?
Pojklagsmatch (p16 ?) på Höverö 1957. Jag var 12 år och hade inte - och knappast någon av de andra heller - någonsin spelat en 11-mammamatch. Jag var målvakt sannolikt mer beroende ett överflöd av "långsamma muskelfibrer" än på grund av talang som målvakt. Det var väl helt enkelt så att det var där jag gjorde minst onytta. Pojkarna från Kinnarp var större och duktigare (fler?) och vann med 8-1. Jag tror att vi spelade en returmatch med ännu värre utgång. I den mån det ordnades något seriespel så skedde det i små grupper med 4-5 lag, antalet matcher blev därefter. Den främsta orsaken var säkert ekonomi. Det var långt före den tid då alla föräldrar hade tid och bil. Vid returmatchen i Kinnarp stuvades vi in 11 st i TaxiArnes bil (bilbältes fanns ju inte ens som tanke), med B-lagets avlagda kläder i kofferten och Arne själv som lagledare. Föräldrarna då? Mjölkade korna!
Mitt fotbollsintresse hade jag genom "farbror Kalle (Bredholm)" och hans son, min kusin Raimo som kunde konsten att ta emot bollen, vända bort motspelaren och skicka bollen i nät. Kalle var en klok karl som säkert såg
att jag hade min eventuella begåvning mer på det administrativa planet än på planen(!). 1960 när jag var 15 år så meddelade han helt enkelt att jag skulle bli kassör efter honom. Så blev det, och det fortsatte med att jag
några år senare blev ordförande. Som ordförande och B-lagsspelare på 60-talet kretsade livet kring fotbollen och idrottsplatsen. Man brukar säga det krävs tusen timmar om året i 10 år för att nå eliten i en idrott. Jag vet att det inte räcker för alla!
Vad var det då som hände under 60-talet när fotbollen i Grolanda förändrades från ett fåtal matcher och sporadiska träningar till en åretruntverksamhet? Svaret är enkelt. Det var det ökande välståndet - tillgång på resurser, resurser i form av pengar, men kanske ändå mer i form av tid. Den viktigaste strukturfrågan var säkert att vi fick en tränare som såg vad som behövdes för att ta fram de kvaliteter som fanns, och som hade kraften att genomföra det. Kanske betydde Sven-Rune Ljungkvist mer än någon annan för GIF:s inträde i en ny tid. Med honom kom de framgångar som sedan med jämna mellanrum återkommit. Att föreningen själv äger sin anläggning är en annan viktig sak.
På 80-årsdagen vill jag stå först bland gratulanter. GIF är en pigg jubilar, väl förankrad i bygden och med ett hängivet ledargarnityr. Jag är övertygad om att föreningen kommer att fortsätta att erbjuda en meningsfull fritid för många och att ge bygden ett positivt ansikte.
Tjäna pengar till föreningen
